Saturday, May 26, 2007

070526 - S:t Markus vinkällare (Malmö)



Igår var jag på S:t Markus vinkällare med jobbet och käkade buffé. Lokalen är som en korsning mellan en sakristia och medeltida tortyrkammare. Sotigt tegel med rustningar, svärd, yxor och sköldar blandade med ikoner, vildsvinshuvuden och annat medeltida krimskrams. Varmt som attan var det där vi satt samlade längst in i lokalen. Med svetten lackande från pannan och en hård arbetsvecka i ryggen högg vi så in på den dignande buffén.

Första bordet bestod av marinerade bläckfiskarmar, ett gäng olika sillar, rökt lax, hovmästarsås, ägg med nån gojs på, laxpaté, fiskrom, kräftor med mera.

Vid kortsidan av nästa bord kom den beryktade fisksoppan. Jag hoppade faktiskt över den eftersom den stal så mycket plats i magen vid mitt förra besök. Bordet fortsatte sedan med lite fler skaldjur som via curryräkor successivt övergick i kallskuren buffé. Bland rätterna kan nämnas två sorters parmaskinka, ytterligare en italiensk pastrami, inlagda godsaker från Ridderheims, kalamataoliver, pesto med mera.

Efter detta var man rejält mätt och undrade hur man egentligen skulle orka mer. Med stinn blick reste jag mig dock ytterligare en gång och försedde mig med gosaker från varmrättsbordet. Ett gäng rätter att välja mellan samt rotsaksgratäng trängdes på detta bord. Lammracken, bergtunga Walewska och fläskfilé med shiitakesås kvalade in som de bästa alternativen, så jag nöjde mig med dessa.

Vid det här laget tror man att man skall avlida och tankarna vandrar till forna tiders gillegäster som stoppade en gåsfjäder i halsen när de var mätta och på så sätt beredde plats för mer mat.

Mer död än levande stapplade jag så bort till ostbordet. En gigantisk gyllengul parmesan tronade i mitten omgiven av fårostar, brie, St Agur med flera. Sån däringa med ost på morgonmjölk respektive kvällsmjölk i olika lager åtskiljd av aska hade de också. Givetvis kompletterade man med olika sorters kex, färska fikon, aprikos och fikonmarmelad. My god.

Med vidgade pupiller och lätt stuporös av paltkoman släntrade jag efter en stunds vila bort till dessertbordet. Olika sorters tårtor, tiramisù, pajer, melonsallad, blandad frukt och skålar proppade med lyxig choklad och karameller. Plötsligt förstod jag hur det måste varit för Hans och Greta i sagan, jag kunde bara inte låta bli att förse mig ytterligare. En tamarillo gömde sig bland frukterna och denna tillsammans med tre sorters tårtor och melonsalladen blev de sista föremålen för mina tänders uppärksamhet denna kväll.

Dagens I-landsproblem var att försöka promenera iväg sedan. Jag kunde verkligen knappt gå.

288 kronor per skalle får man betala för kalaset. Sedan tillkommer naturligtvis dryck. De har tydligen ett riktigt fint utbud av viner, som de själva uttrycker sig på sin hemsida: "från de robusta lantvinerna till de blåblodigaste slottsvinerna". Själva slog vi till på medelklassalternativet (länken går till en insiktsfull artikel i DN om ordet "medelklass" som skällsord) i form av husets vita vin. Vitt eftersom vi bjöds så mycket fisk och skaldjur. Anser man sig ha råd kan man nog med fördela börja med vitt och sedan gå över till rött när det blir dags för varmrätter.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

3 comments:

Sara Ödmark said...

Oj. Nu blev jag hungrig.

Nils said...

Jag dras fortfarande med efterhängsna mättnadskänslor efter gårdagen.

Jah Hollis said...

S:t Markus ska man besöka med långa mellanrum.
Så man hinner glömma hur övermätt man blev förra gången.
Det blir lätt, bokstavligt talat, för mycket av det goda här.